I ett tidigare inlägg skrev vi om framtidens resor och hur allt fler vill aktivera sig på sina semestrar. I dag skriver vi vidare om just semester och hur det ser ut i dag i jämförelse med hur det såg ut när arbetarsemestern var ett vedertaget faktum – något som syns i lagar, regler och strukturer i samhället fortfarande även fast vi arbetar på andra sätt.
I SVT kan vi läsa om arvet från Industrisverige fortfarande syns i sättet på hur vi har rätt till till exempel semesterveckor att återhämta och vila ut oss på. Men hur blir det egentligen när många inte längre jobbar i fasta anställningar utan i visstidsanställningar, samtidigt som industrin inte längre har uppehåll under sommaren utan tuffar på, ständigt?
1938 fick svenskarna för första gången lagstadgad semester, med två veckors ledigt för alla anställda i hela landet. 40 år senare utökades den lagstadgade semestern till att vara fem veckor lång. Så ser fortfarande semesterlagen ut, men får många känns fasta jobb som något ouppnåeligt.
Hela femton procent av alla anställda i Sverige beräknas ha tillfälliga jobb och den växande gruppen med osäkra anställningsavtal, de som på olika sätt står vid sidan om den etablerade, normerande, arbetsmarknaden – de får det svårare att ta del av sådana självklara samhälls- och medborgarförmåner, som just semester. Trots att dessa personer givetvis innefattas av lagen likt alla andra.
Det är ju inte längre så att merparten av alla invånare i Sverige jobbar på ett varv eller en fabrik, industrin är inte vad de var och högre konkurrens gör att den är igång för fullt året om. Och när gränser kring vad som är semester och vad som är jobb grumlas – blir det kanske en belastning som inte är alltför hållbar. Och när man är arbetslös, är man ändå ledig då? Eller får man ha semester då? Detta är frågor som nog många bollar och tampas med i dagens samhälle.
Sverige generös med sina semesterveckor
Tillsammans med Finland, Danmark, Nederländerna och Norge är dock Sverige ett av de mest generösaste landen i världen när det kommer till semester och sammanhängande semesterveckor. Men när arbetsmarknaden kräver allt mer flexibilitet så närmar sig även jobb och fritid varandra på ett närmast kusligt sätt, i ett samhälle där redan stressen ökar och så även sjuktalen. Motsägelsefullt när så många på samma gång står utanför arbetsmarknaden eller utanför fasta anställningar.